Som jag skrev tidigare så unnar min sambo inte mig att sitta vid datorn en stund på kvällen... Han unnar mig inte heller att vara glad över saker jag gjort tillsammans med vänner jag har i stallet... -Varför??? 

Det här med stallet har varat i flera år nu; Det började när jag flyttade min häst till ett annat stall för några år sedan. Där fann jag hästmänniskor som förhöll sig till hästar - och livet - på ett sätt som jag genast kände mig hemma i. Detta fick mig att må bättre och se ljusare på livet. En av dessa underbara människor förstod direkt att jag inte mådde bra och hon tog mig under sina vingar utan att vi ens hade pratat om det. (Tyvärr lämnade denna underbara människa oss, vilket jag skrivit om tidigare.) I början var det nog ganska okej att jag tillbringade tid där. Denna underbara människa lärde mig att se på livet med andra ögon; Det finns nog ingen som kände henne som inte håller med om att hon var heeelt  unik - hon berörde både djur och människor på ett sätt som jag aldrig sett förut. Men allt eftersom så märkte jag på min sambo att han inte uppskattade när jag kom hem och ville berätta något vi gjort eller något som hänt - något som gjort mig glad. Nu är inte min sambo någon hästmänniska men det är inte så att jag försöker tråka ihjäl honom med en massa hästprat - utan det är mer att jag kommer hem och vill berätta något roligt som hänt. Ett ex: En vinterdag när vi varit ute och åkt släde (-vilket jag älskar!) - vår pojk på fyra år var också med. Det var så vackert ute i skogen, och vi stannade för att jag skulle ta lite kort. När vi kom hem grillade vi korv och fikade och det var sååå mysigt - en bra dag helt enkelt. När min sambo sedan kom hem ville jag visa korten för honom; Då fick jag ett kort, ganska surt, "fint" till svar.

Och när han härom veckan började klaga på att jag sätter mig vid datorn en stund på kvällen blev det för mycket.... Jag blev så ledsen - det känns som att det lilla, enkla, som får mig att må lite bättre det får jag inte prata med honom om. Han tar död på det roliga. Jag får känslan av att han är avundsjuk...?! Jag tog efter några dagar upp detta med honom - och sa att det gör mig jätteledsen när han beter sig så. Han svarade mig med att "det känns som att det som får dig att må bra är allt annat än jag".

Är han egoistiskt eller är det jag som överreagerar???

 

Levande solgul maskros

13 mars 2009 08:15

Jag vet inte vad jag ska svara på vännen, men som jag kan minnas så var det inte så från början då du började att blogga, är det samma kille?

Minnet har svikit efter alla ect, men det låter som på det sättet mitt ex behandlade mig, jag tycker du kaske ska fundera riktigt hur du har det och inte göra som jag att stanna för att man är rädd att vara ensam, eller att man tror att man inte klarar sig själv osv...

Men sedan så vet jag att innan jag fick läggas in så var jag en som överreagerade, kan ex ta att jag var alltid rädd hur min sambo var när han skulle komma hem för jag tyckte alltid han var så sur och jag trodde att han alltid tyckte illa om mig...

Så det är svårt att avgöra en sådan här sak men det är psykologen som ska faktiskt komma fram till det här med dig...

Byt psykolog vännen/Kram

http://levandemaskrosbarn.zoomin.se

 

Anna

13 mars 2009 08:48

Jo, det är samma kille. Vad gällde bloggandet så sa han nog inget om det förut... Men det här med hästarna och stallet har han nog alltid tyckt kommer "före" honom - trots att jag tillbringar mycket mindre tid i stallet sedan vi träffades =( Det känns som att missunnar mig att få må bra... - Om det inte är tillsammans med honom förstås, för det skulle väl vara bra antar jag!?

Jag ska försöka byta psykolog - jag ska ta med mig dina ord och prata med dem!

TACK för att finns!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det låter som att det mesta i mitt liv är skit(!), men så är det inte... Mitt mående går väldigt mycket upp och ner. Jag kan må okej ena stunden, men i nästa stund (av olika anledningar) kan jag rasa fullständigt ner på botten. Och när jag väl är ner...

Vem är jag egentligen??? Tycker att jag känner mig själv rätt bra, men gör jag det egentligen? Jag har ju inte lyckats få någon i min närhet, eller de psykologer jag varit hos, att förstå vem jag är, hur jag mår och vad jag behöver.... Kan jag verkli...

Så fort jag kommer in i mina svarta perioder beskyller min sambo jämt mig för att vara arg.... Det spelar ingen roll huuuuuur många gånger jag försöker förklara, och tala om, att jag är inte arg - utan att jag mår dåligt!!!!!!! Vad får man till svar?...

Fasen, jag mår verkligen skit idag =( Jag orkar inte ens ta mig i kragen och gå ut i trädgården i solskenet! Jag vill bara sova, vet inte om jag egentligen vill vakna upp igen... Jo, det vill jag!!! Men jag vill sova läääänge!!!!!!!! Jag orkar inte m...

Nu har jag gått med ångest i flera dagar =( Jag tar mina Attarax när det är som värst, och de hjälper för ett tag... Men igår började jag känna av hjärtklappningen också - vilken jag inte känt av på flera år. Jag förstår inte vad jag ska göra eller v...