Helen

25 mars 2009 13:05

Hej :-)
Hittade hit via Levande Solgul M.
Jag önskar jag kunde ge dig en tanke att bli glad för men jag har själv svårt för att vara glad i dagsläget.
Jag ville tala om att jag också äter Sertralin och ett tag åt jag tre tabletter men fick dra ner.
Jag går på behandling för att reda ut vad det är som gör att jag aldrig mår bra inuti.
Jag har alltid vetat att jag har en tung ryggsäck att bära på men tydligen är den tyngre än jag trodde.
Så jag fick dra ner på Sertralinet eftersom jag slutade känna. Jag grät aldrig och jag skrattade aldrig gott heller och i behandlingen behöver jag komma i kontakt med instängda känslor.
Går du på nån terapi?
Hoppas att du i alla fall får lite ljusa stunder...kanske tillsammans med vänner och bekanta.
Ha en bra dag
Kram från /Helen

Pia

26 mars 2009 22:15

Hej vännen!

Att lita på sig själv göra det som känns bra är att våga sig ut. Vaje dag tänker jag vad tyckte han /hon om mig. Han/hon kanske inte gillade det jag sa eller gjorde. Men då påminns jag om mina tankar hur ser jag på mig själv vad tycker jag. Det är det som är viktigast. Sköt om dig och tro på dig!! Då hittar du din frid hoppas jag...

Kul att du vill köpa min bok blir så glad..
Sänd mig ett mail så går vi vidare...
piam_hanninen@hotmail.com

Kramar om och tack för att du finns.

Häxmamman i Jämtland

28 mars 2009 08:46

Hej "Lilla vackra Anna"

Jag förstår din känsla, det är svårt att hitta någon man kan lita på, jag har ingen nu sedan min bästa vännina dog ifjol, visst hon var en knarkare, alkolist men det var den enda vän som jag visste behöll det jag sade till henne för hon litade på mig...

Innan hon dog så bestämde hon sig för att lägga av med droger, men då tog alkoholen över, men när hon var hos mig så tog hon aldrig droger och när hon drack så märkte man inget på hennes sätt, hon var fortfarande snälla vän...

Jag har aldrig ätit antidepresivmedicin, drogat eller druckit alkohol för att döva mina smärtor, men däremot så Treo Comp har varit mitt liv sedan -93 och så tvingade de mig att sluta ifjol och det tog mig hårt...

Jag håller med dig att har man för mycket antimediciner så blir man loj, man blir varken det ena eller det andra, i princip så kan man nog säga att man skiter i allt, inget påverkar mig av det som händer runt omkring, men däremot så strider man invärtes...

Jag önskar min vän att mina ord har ett värde för dig, du ska veta att du är värdefull och du är lika mycket värd som alla de anra här på jorden/Kramar i massor vännen

Du har en sak på min blogg till dig

Häxmamman i Jämtland

29 mars 2009 09:39

Lilla vackra Anna1 var är du, hur mår du/Kramar i massor