Senaste inläggen

Av Anna - 25 mars 2007 00:57

Jaha, nu har man en egen blogg... "- Vad ska du göra med den?", kanske du/ni undrar?! Jaa, det kan man undra... Jag vet faktiskt inte... Jag känner bara att jag behöver skriva av mig lite tankar och känslor, jag är ett "ensamt" maskrosbarn som inte har någon att prata med om hur jag mår... Jag har vuxit upp som ett maskrosbarn, men aldrig fått "veta" eller förstått att jag är det. Trots kontakt med BUP, och senare kuratorer, terapeuter och psykologer... Den senaste psykologen arbetade endast med KBT, vilket jag inte tyckte hjälpte mig. Jag sade detta till honom - han hade inget annat att erbjuda, så han sade till mig att jag nog inte behövde någon terapi, utan att det nog räckte med medicinen. Skulle jag må sämre så skulle jag höra av mig... Några månader tidigare (när jag återigen sökte hjälp på psyk) så ville han att jag skulle göra ett "test" för att se hur jag "mådde". Han kom fram till "en djup depression, akut kris, ångestattacker med suicida tankar". Men någon hjälp behövde jag tydligen inte (enligt honom) att komma ur detta - det hjälpte tydligen enbart med medicinen... Dessutom så menade han på att min uppväxt i en sk dysfunktionell familj inte hade något att göra med hur jag mår idag. - ????? Hur kan han säga det???!!! Allt en människa har varit med om formar en ju på något sätt - och jag är (vad han än säger) präglad av min uppväxt!!! Jag har verkligen inte velat inse att det är så tidigare - för alla har fått det till att verka som att det inte är så, och själv har jag alltid sagt att "det var inte så farligt" - men så är det ju!!! Jag har trott att jag var "sjuk i huvudet", men nu har jag läst så många andra maskrosbarns tankar och känslor så jag vet att jag inte är ensam om att tänka och känna som jag gör!!! Och det är en så otroligt skön känsla att veta det - även om jag inte vet vad jag ska göra med den "informationen"... Självklart önskar jag att det inte fanns/finns någon annan som mår, känner, tänker och har upplevt det jag varit med om(!!!) - men när det nu TYVÄRR finns det så är det skönt att veta att man inte är ensam!!! För ensam har jag varit hela mitt liv, jag har ensam fått ta hand om allt när helvetet bröt ut hemma, jag har ensam fått ligga i min säng på kvällarna och gråta mig till sömns... Jag har alltid tagit hand om allt, och alla - och vad har jag fått för det??? En mamma som säger att jag är "sjuk i huvudet" och en pappa som tycker att jag är en "jävla kossa och en satans fitta", och en lillasyster som säger att "så farligt var det faktiskt inte".... - Lätt för henne att säga! Det var ju inte hon som behövde ta hand om skiten - det var jag. Henne fick jag trösta, stoppa ner i sängen och säga att "allt ordnar sig" - sedan stängde jag hennes dörr och gick ut och tog hand om "helvetet". Men, men det kanske finns hopp för en "sjuk kossa" som mig också... Jag känner mig bara så fruktansvärt ensam här i världen - jag känner mig verkligen som en liten maskros som ingen vill ha i sin trädgård, en liten "gul sol" som bara vill lysa upp någons gräsmatta, göra någon glad.... Men det verkar inte vara någon som vill ha denna maskros - inte mamma, pappa, syrran eller ens min sambo (som påstår att han älskar mig)... Jag kanske inte ens är en maskros, jag kanske bara är något annat ogräs som ska rensas bort....??? - Nej, jag är en maskros, en maskros som mot alla odds klarat sig och vuxit upp genom "asfalten"!

Jag vill ge tusen kramar till alla Er maskrosor som faktiskt mot alla odds klarat Er, för att Ni tagit Er igenom det svåra och svarta och blivit starkare!!! - Givetvis även till alla Er som ännu inte blivit starkare (vilket Ni kommer bli)!!!! Stå på Er och kämpa för Era rättigheter till att få må bra!!!

Puss och Kram till Er ALLA!!!

Skapa flashcards